Önskelista

Nyligen hjälpte jag till att förmedla kontakt mellan en person som behövde få en översättning mellan tyska och engelska korrekturläst och en översättare som fixar just sådant. Som tack för hjälpen ska jag tydligen få en bok, och givetvis har en önskelista redan totats ihop.

Den består föga överraskande av ett antal krimis, delvis för att jag är mer noga när jag köper "vanliga" romaner; dem vill jag helst vrida och vända på innan jag bestämmer mig. Dessutom är antalet olästa romaner här hemma av någon anledning alltid större än antalet olästa krimis.
Mysko.

Nåja, överst på listan hittar vi Der Fall des Lemming av Stefan Slupetzky. Det är den första boken i serien om den före detta polisen Wallisch, som efter att ha förlorat jobbet blivit privatdetektiv. Nu ska en pensionerad lärare bevakas. Denne blir givetvis mördad, och Wallisch börjar nysta i en historia full av sadistiska lärare och ett antal skolelever med hög självmordsfrekvens.
Detta låter som en ganska enkel standarddeckare, men det som fick mig att fastna för den är att den utspelas i Wien (där jag har bott) och att delar av dialogen är skriver på wienerdialekt.
Dessutom belönades den 2005 med Friedrich-Glauser-Preis för bästa debutroman, och sägs ha "karaktär, humor och charm".

Även i nästa krimi ska vi till skolans värld. Elisabeth Herrmann imponerade inte så värst på mig sist det begav sig, men Die siebte Stunde verkar faktiskt lockande.
Juridikundervisningen på en privatskola bedrivs delvis i form av en konstruerad domstol, samtidigt är flera elever inblandade i allt mer riskabla rollspel och katastrofen närmar sig.
Jag gillar själva skolmiljön, så det här kan kanske vara en sträckläsning att sedan glömma bort?
Ibland är det just sträckläsning jag är ute efter, även om de flesta krimis jag läser och tycker om har någon form av djupare innehåll. Det vill jag i alla fall gärna inbilla mig. Hrmm.

För fyra år sedan belönades Mord im Zeichen des Zen av Oliver Bottini med en tredjeplats bland 2005 års vinnare av Deutscher Krimipreis. (Någon mer vars blodtryck stiger på grund av den där särskrivningen?) Huvudpersonen är en krisande och egensinnig kriminalkommissarie med alkoholproblem. Sådant har man ju läst om förr, men i det här fallet stapplar en japansk munk omkring i den tyska snön, synbarligen förvirrad. Sådant har man ju inte läst om förr, faktiskt. Internationella förvecklingar, antagligen, men det som tilltalar mig är att krimin beskrivs som en utvecklingsroman där huvudpersonen är mer intressant än själva brottet som ska utredas.
Författaren har för övrigt även skrivit fackböcker om bl.a. buddhism, och använder rimligen sina kunskaper om detta och om Asien i allmänhet i handlingen.

Till sist ännu en Roman Rausch, denna gång utan medförfattare. Gissningsvis är Und ewig seid ihr mein rejält blodig; vi hamnar nämligen bland satanister och seriemördare. Här är huvudpersonen en kriminalpsykolog med något egenartade utredningsmetoder (och alkoholproblem, det har de tydligen allihop ...), det blir rättsmedicinska undersökningar och efterforskningar på Internet och allt möjligt som en dålig författare skulle göra skräp av. Som tur är kan Rausch skriva, han är nämligen skrivcoach vid sidan av det egna författarskapet.
Den får bra betyg och ett oväntat slut antyds här.


Undrar vilken av dem som dimper ned i översättarpörtets brevlåda?