Solen skiner, det är varmt och det är fredag. Det låter som att det kan vara läge för ett citat, va?
Precis som vanligt undrar jag vem författaren är och vad verket heter, inga överraskningar här inte.
Varsågoda:
Ofta låg han där hela natten lång, sov inte ett ögonblick, krafsade bara i timtal på lädret. Eller också skydde han inte den stora mödan att skjuta en stol till fönstret, kliva upp på fönsterbrädet och stödd mot stolsryggen luta sig mot fönstret, tydligen bara i något dunkelt minne av den befrielse som det förut hade inneburit för honom att titta ut genom fönstret. Ty i själva verket såg han från dag till dag också närbelägna ting allt otydligare; sjukhuset mittemot, som han förut hade ondgjort sig över att alltför ofta behöva se, kunde han överhuvudtaget inte upptäcka mer, och om han inte mycket väl visste att han bodde vid den stillsamma men dock storstadspräglade Charlottenstrasse, skulle han ha kunnat tro att han från sitt fönster blickade ut i en ödemark, där den grå himlen och den grå jorden flöt samman utan att kunna särskiljas. Endast två gånger behövde den påpassliga systern se att stolen stod vid fönstret för att sedan varje gång hon hade städat i rummet noga skjuta fram stolen dit igen, ja till och med lämna innerfönstret öppet.
Fler förslag till tävlingen? Jo, kom igen nu!
fredag 26 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Var inne på både Austers Travels in the Scriptorium och Dostojevskis Brott och straff, men det sket sig eftersom dessa utspelar sig för långt ifrån något som rimligen kan heta Charlottenstrasse...
Klura lite på varför han har svårare för att flytta stolen än vad systern har.
Hur kommer det sig att han kan stå på fönsterbrädet?
Han kanske är ganska liten?
Hercule Barfuss i Carl-Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia är väl också ganska liten... Han föds i Tyskland, alltså låter inte Charlottenstrase lika tokigt...
Men det är nog fel i alla fall, för den här killen verkar ha problem med synen medan Barfuss är döv och stum.
Och jag är trög och dum...
Nej, nu vet jag! Lite otåligt googlande gör susen.
Den här boken finns ju i ett paket som jag precis är på väg att hämta ut. Tror jag sticker iväg och gör det och lämnar gissandet öppet för andra, nu som jag har förvandlats från oupplyst till upplyst.
Han har fått sex (korta) ben, eller hur?
Liten och med många korta ben, ja.
Vissa säger att författaren också hade ganska tråkigt, fast med andra ord.
Fast det ska vara en myt, ff var rätt skojig och kul, har jag hört. Han hade det säkert roligare än Josef.
Snowflake, det hoppas jag att han hade!
Nu är det dags för den där processen med att få ur sig titel och författare, för nu kan ni det här ...
Får jag äran?
Förvandlingen av Franz Kafka.
Klart du får!
Helt rätt, givetvis :-)
Ja, men den här kunde jag ju också. läste den alldeles nyss, i Lyrans Jorden Runt-utmaning. Bra bok! Eller novell kanske. Långnovell.
Ja, den är bra.
Undrar om det fortfarande är så att många blir "tvingade" att läsa den i skolan, flera år för tidigt, dvs. innan de riktigt har kapacitet att fatta hur bra den är?
Jag hör faktiskt sällan något om tvång när det gäller litteratur från mina tonåringar, där i o f sig den ene läser "sådant" av egen fri vilja. Tror man får välja mycket friare nu för tiden. Hemingway och Moby Dick, där har du mina skräckupplevelser under skoltiden. ;-)
Jag minns inga skräckupplevelser, bara att en klasskompis och jag läste hela Fogelströms Stad-serie.
I övrigt satt vi nog fast i antologiträsker, i varje fall kommer jag inte ihåg att vi förväntades läsa speciellt många hela verk.
Sent inkommen gläds jag åt att jag kunde det här, och åt att jag läste detta på tyska på gymnasiet, vid precis rätt tillfälle för att det skulle göra ett första stort intryck på mig. Det vore nog läge att läsa om så här tjugo år senare. Men av tyskan har det också bara blivit ett förta stort intryck, så den här gången får det nog bli i översättning.
Någon krönikerade i Svenskan om hur tyska snart blir ett språk att sälja in sig på igen, när det kryllar av unga förhoppningsfulla som läst ryska och mandarin.
Jag hoppas krönikören har rätt, så att det blir fler som pluggar tyska!
Redan när jag läste tyska på universitetet i mitten av 90-talet märktes en försämring av de kunskaper de övriga hade med sig från gymnasiet (jag var runt tio år äldre än de flesta kurskompisarna), vilket innebär att det antagligen finns mycket att rätta till om det ska bli någon tillväxt att tala om i översättarbranschen m.m.
Skicka en kommentar