I lejonens vinter

Det är en kall vinter i Finland när en rättsläkare hittas mördad. Den i mitt tycke genomsympatiske kommissarie Joentaa och hans kolleger får en del att göra, för detta är givetvis bara början.

I Im Winter der Löwen av Jan Costin Wagner finns det mesta man kan önska sig av en bra krimi; det här är kort sagt väldigt bra.
Det tar tid innan motivet klarnar, och till och med jag står ut med de textstycken där läsaren får följa mördarens eget perspektiv. Wagner kan definitivt berätta en historia så att det är svårt att lägga boken ifrån sig, och han presenterar en vanlig hederlig brottsutredning utan alltför mycket psykologiserande. Dessutom lyckas han med person- och miljöbeskrivningarna, vilket gör honom till en författare jag vill läsa mer av.

Ett par invändningar finns det, förstås. Joentaa behöver sällan motivera varför han vill att något ska kontrolleras eller följas upp, han får svara "jag vet inte" aningen för många gånger när någon frågar t.ex. varför han vill leda utredningen i en viss riktning. Lite slött av författaren, kanske. Sedan har vi den kvinna som Joentaa så väl behöver, och som gör entré i hans liv på det mest klichéfyllda sätt man kan föreställa sig. Herregud.

Titeln, då? Jo, en liten tjej lägger ett pussel som föreställer Noaks ark. Hon undrar hur de tredje exemplaren av alla djur ska klara sig, en fråga som hon svarar delvis på själv. Lejonen kommer på vintern med en annan båt.