Så här blev det:
April
Eva-Maria Neumann: Sie nahmen mir nicht nur die Freiheit
Tilman Röhrig: Riemenschneider
David Mitchell: Black Swan Green
Johan Theorin: Skumtimmen
Maj
Karin Wahlberg: Sista jouren
Johan Theorin: Nattfåk
Linwood Barclay: Too Close to Home
Elisabeth Herrmann: Die 7. Stunde
Yrsa Sigurðardóttir: Det tredje tecknet
Juni
Daniela Larcher: Die Zahl
Ruth Rendell: The Water’s Lovely
Sebastian Fitzek: Der Seelenbrecher
David Eberhard: Ingen tar skit i de lättkränktas land
Ja: Neumann, Mitchell och Fitzek.
Nja: Röhrig, Larcher och Eberhard. Riemenschneider är en läsvärd och intressant historisk roman, men den är alldeles för lång. Die Zahl blir bättre och bättre ju mer jag tänker tillbaka på den, så jag hoppas på mer av Daniela Larcher. Eberhard är tänkvärd, men poängen med det han vill ha sagt hamras in lite för flitigt. Läs honom, men läs istället I trygghetsnarkomanernas land.
Nej: Herrmann, Sigurðardóttir och Rendell. De två sistnämnda läste jag inte ens ut. Det fanns ingen anledning.
Va?: Wahlberg, Barclay och Theorin. Hur kunde det ta så lång tid innan jag insåg att jag hade läst Sista jouren förut? Varför minns jag inte ett dyft av handlingen hos Barclay, och hur kunde Skumtimmen vara så oerhört mycket bättre än Nattfåk?
Det vet jag icke, men jag vet att ni inte vet att ni verkligen vill läsa Allt du kan göra i högklackade skor. Läs t.ex. här , här och här. Nu vet ni, och plötsligt öppnar sig ett gyllene tillfälle att lägga vantarna på ett exemplar av just denna bok.
5 kommentarer:
Och själv håller jag på med din gamla avlagda No time for goodbye av Barclay som jag lade vantarna på i Borås. Och visst är det en sann "page turner" om än lite klyschig här och där. Men det är väl rätt genre för det. Sista arbetsdagen idag! Tjoho!
Kram
Aha, fått den av JB?
Låter najs med lite ledighet, du.
Själv jobbar jag på som vanligt.
Är det Theorin som har det lite speciella greppet att låta mordoffren fortsätta att vara med i historien (fortsätta att tänka) efter att de har dött?
Hur funkar det?
Jag har förresten lagt till din blogg i min länklista över bokbloggar! Om du vill får du jättegärna länka till mig... :-)
http://www.litt.se
Nej, jag misstog mig!
Det är ju Kallentofts deckare där de döda får fortsätta att tänka efter att de dött... :-)
Hej Torbjörn, välkommen hit!
Just det, det är Kallentoft. Inte så förtjust i hans deckare, faktiskt.
Jag ska kika närmare på din blogg vid tillfälle :-)
Skicka en kommentar